1992 presenterades en skotermodell som skulle slå skotervärlden med häpnad. Yamaha V-Max 4. Yamaha hade halkat efter konkurrenterna lite när det kom till vad man på den tiden benämnde som ”värstingarna”. Övriga tillverkare hade alla närmat sig, eller till och med sprängt 100 hk gränsen, vissa med marginal, medan Yamahas då grymmaste maskin Exciter (EX) 570 levererade blygsamma 78 hk. Men maktbalansen i branschen skulle ändras totalt i och med V-Max 4.
Med fyrcylindrig motor på 743 cc och ca 130 hk slog man liksom alla på käften och Yamaha hade tydligt markerat för resten av skotertillverkarna. ”Så här är det!” Maskinen prissattes till 98 000:-, vilket var en svindlande summa för en snöskoter 1992. Priset justerades dock nedåt under säsongen. Trots det hårresande priset såldes det 31 V-Max 4 i Sverige det året. Året efter sänktes priset till 79 900:- fortfarande mycket pengar sett till vad konkurrenternas skotrar kostade, men i alla fall mer humant. Dock kan man inte låta bli att undra hur det kändes för de som köpt en V-Max 4 första året och betalat nästan 20 000:- mer…
V-Max 4 regerade skotervärlden under säsongerna 1992 till 1997. De fanns i den vanliga korta versionen med 121” matta samt ST versioner med 136” matta. 1997 kom den även i en Mountain Max variant. Förmodligen inte den smidigaste och mest lättkörda mountainsläden på marknaden, men garanterat den med det häftigaste motorljudet och råaste effekten. Dessa är idag extremt sällsynta och har du en sådan ståendes i garaget som du tänker sälja, kan du nog kvittera in en hel del deg för den.
1995 kom V-Max 4 med större motor, 791 cc och ett nytt namn. V-Max 4 800. 1997 fick den korta varianten XTC boggie och nya dekaler. Annars var det i stort samma maskin som åren innan. Röd till färgen, ny slimmad vindruta och i mitt tycke den klart snyggaste varianten av V-Max 4. 1997 blev sista året. De stora fyrcylindriga motorerna hade spelat ut sin roll. Nya högeffektiva tvåcylindriga motorer hade konkurrerat ut V-Max 4 konceptet och efterfrågan minskade. Vikt blev ett allt tydligare argument och där kunde inte den stora Yamahan konkurrera. Sörjd och saknad av fansen, men aldrig glömd. V-Max 4 hade och har, fortfarande en trogen beundrarskara.
Ett av alla dessa fans hittar vi i Arjeplog. Magnus Holmgren har alltid varit motorintresserad och växer man upp och lever i Arjeplog är snöskoter lika viktig som kaffe latte är för stockholmarna. Många skotrar har passerat genom åren, men det är en modell som liksom etsat sig fast i Magnus medvetande. 1992 köpte en bekant till honom en Yamaha V-Max 4. När den svarta blänkande besten kom körandes hände något i unge herr Holmgren. Med suktande blick såg han hur skotern åkte iväg och med det vällustiga ljudet från den fyrcylindriga motorn ringandes i öronen fattade han ett beslut. ”En dag ska jag äga en sådan”, lovade han tyst för sig själv.
Så blev det också. Åren gick och slutligen köpte han en Yamaha V-Max 4. Sedan en till… och en till… och så fortsatte det. Ett tag kunde man nästan tro att Magnus Holmgren fastnat i någon form av missbruk. Som mest hade han sex (!) V-Max 4 i sin ägo. Nu har det lugnat sig en aning. För närvarande är samlingen begränsad till två. En standard 1992:a och så den som alltid varit samlingens juvel.
En glänsande röd 800 av årsmodell 1996. Till det yttre ser den ut som vilken vanlig Yamaha V-Max 4 från 1996 som helst. Men om man lyfter på den röda huven kan man snabbt konstatera att detta inte är en standardskoter. För att inte tala om man skulle råka höra ljudet. Då är det liksom inte något snack. Men mer om det senare.
Det första blicken dras till när man kollar ner i maskinrummet är de maffiga avgaspiporna. Fyra tjocka ormar som slingrar sig runt varandra innan de förenas i en slutburk som passar precis i originalhålet. Snyggt och prydligt. Motorn är trimmad med ett ”RPC 880 Pump Gas Package” från Richardson Performance. Borrad till 880 cc, portade cylindrar, 180 graders svetsad vevaxel, 180 graders tändning/CDI box. Effekten uppges ligga mellan 180 och 195 hk vid 8900 rpm. Maskinen är sänkt med 3” i framvagnen för att förbättra väghållningen. Mattan har blygsamma 1” kamhöjd, men är fulldubbad för maximalt grepp.
Undertecknad fick den stora ynnesten att provköra detta nittiotalsmonster förra våren. Redan när vi åkte ner mot sjön anade jag att något utöver det vanliga skulle inträffa. Ljudet från den lurviga V-Max 4:an överröstade enkelt ljudet från min egen Polaris 850, penetrerade obehindrat hjälmen och borrade sig in i mitt huvud. Ljudet som den portade 880 kubikaren ger ifrån sig via de maffiga piporna är svårt att beskriva så att det blir rättvisande. Det måste helt enkelt upplevas. Men ett kan vi konstatera. Ingen lämnas oberörd. Även om man helt skulle sakna motoröra så lär man förstå att det är något alldeles extra som kommer körandes.
Det liksom kliar välbehagligt i öronen. Eventuellt öronvax krullar ihop sig och faller ut ur öronen. Nackhåren reser sig och man bara njuter. För en skoternörd är det närmast en sexuell upplevelse. Magiskt är ett ord som dyker upp.
Sätter mig på skotern och förflyttas raskt bakåt i tiden. Satt vi verkligen så här, tänker jag. Det är som att sitta i baksätet och köra. Styret är lågt och dynan ännu lägre. Ni som var med när det begav sig, vet vad jag talar om. Den fyrcylindriga motorn startar på första rycket och ljudet får mig att skratta högt för mig själv. Inslagsvarvet är ganska högt, så att smyga iväg är inte riktigt aktuellt. Men iväg kommer vi. Jag gasar försiktigt och glider långsamt efter skoterleden. Det knattrar och fräser under huven. Åker ett par hundra meter innan jag håller ut från leden och vänder runt. När jag sedan kommer ut på skoterleden igen trycker jag in högertummen och RPC 880 motorn får andas fritt för några sekunder.
Jag tappar nästan andan av det häftiga draget. Trots att snön är blöt och mjuk skottar det iväg något alldeles otroligt. Ljudet bedövar mig och där för ett kort ögonblick fattas bara änglakörerna för att fullborda illusionen att jag hamnat i himlen. Drar några repor fram och tillbaka. Vill inte sluta. Detta är helt klart beroendeframkallande! Accelerationen är hisnande och jag är helt säker på att många av dagens ”Top Of The Line” maskiner får på tafsen när denna röda missil bestämmer sig för att öka farten.
0 – 70 går i en svinblink och sedan matar det bara på. Efter bara några sekunder har nålen i hastighetsmätaren med råge passerat vad som är lagligt med snöskoter i Sverige. Tar på bromsen och maskinen niger med framänden och svajar lite i den blöta snön. En påminnelse om min dödlighet och jag beslutar mig för att sluta medan tid är. Högmod går som bekant före fall. Vore extremt tråkigt att krascha denna fina skoter framför ögonen på ägaren.
Återstår bara att motvilligt parkera V-Max 4:an. Magnus Holmgren väntar tålmodigt och med ett brett flin frågar han bara, – Nå? Jag kan normalt vara rätt så pratsam, men just nu hittar jag inte orden. Får bara ur mig, – Jo… Sedan blir det tyst några sekunder innan vi båda brister ut i ett rungande gapskratt. Helt klart hade jag just fått uppleva ett av förra vinterns häftigaste skoterögonblick! Jag kan bara tacka Magnus så mycket. Detta måste vi göra om!
